TV serie: Sang Doo, Let’s Go To School
Land: Korea
År: 2003
Antal avsnitt: 16
Sammanfattning:
Sang Doo (m) och Eun Hwan (k), som båda två har adoptivföräldrar, var bäst vänner och ett oskiljaktigt par som barn och tonåringar. Under sista året på high school blir dock en dag Eun Hwan och hennes mamma plötsligt tvungen att överge sitt hem och fly från staden då mamman har stora skulder som hon inte kan betala tillbaka. När det kommer män till deras hem för att ta delar av deras ägodelar som betalning av skulden, försöker Sand Doo ta tillbaka en skivspelare som tillhört Eun Hwans döde pappa från en av männen. Han råkar då av en olyckhändelse knuffa ner manen från en bro och ner i vattnet, mannen skadats svårt och Sang Doo arresteras av polisen. Detta vet dock Eun Hwan inget om, utan hon försvinner tillsammans med sin mamma från staden utan att träffa honom igen.
Sang Doo döms till ungdomsfängelse, tror det är ca 1 år, och när han kommit ut har hans adoptivföräldrar övergivit honom och flyttat till USA. Under tiden har Eun Hwan skrivit brev till honom, men då hon inte vet att han sitter i fängelse och att hans föräldrar flyttat, kommer breven inte fram. De två har splittras och de vet inte vad som hänt med den andra och de kan inte hitta varandra.
Tio år senare (seriens startpunkt) är Sang Doo en stillig ung man som lever i Seoul och som försörjer sig på att vara ”gigolo”, han ”sol och vårar” rika kvinnor. Anledningen till detta är att han nu har en sjuårig dotter, Bo Ri, som är svårt sjuk och vårdas ständigt på sjukhus. Flickans mamma, Se Na, är ett tjej han träffade ”för en natt”, hon övergav sin dotter och Sang Doo tog ensam hand om dottern. För att ha råd att betala de mycket dyra sjukhusräkningarna ser han ingen annan utväg att få tag på pengar än att ägna sig åt denna mindre smickrande verksamhet. Han har hjälp av sin farbror som lärt upp honom och är hans partner i ”gigolo verksamheten”.
Eun Hwan jobbar nu som lärare på ett high school och har träffat en ny man, Min Suk. Hon bor fortfarande hemma min sin mamma och sin yngre bror (som är elev på hennes skola). En dag när Sand Doo är ute på en dejt med en av sina kvinnliga ”offer” ser han plötsligt Eun Hwan och följer efter henne. Tio år efter de splittrades träffas de nu igen.
För att försöka vinna tillbaka Eun Hwan igen så börjar Sang Doo som elev på skolan där Eun Hwan är lärare (han gick aldrig klart sista året av high school då han åkte in i fängelset istället). Men omständigheterna gör det svårt för dem att kunna möjligöra att de två åter ska bli det oskiljaktiga paret de en gång var. Eun Hwan har en ny man som hon eventuellt tänkt gifta sig med och Sang Doo har sina problem och tveksamma livsstil att hantera. Dessutom gör Se Ra, mamman till Sang Doos dotter, allt för att försöka få honom för sig själv och bilda familj med honom och deras gemensamma dotter.
Förutom huvudspåret med Sand Doo/Eun Hwan kan man säga att adoptivbarn och barn som blivit övergivna av sina biologiska föräldrar är ett ”tema” i serien. Både Sang Doo, Eun Hwan och Se Ra växte upp utan sina biologiska föräldrar. Genom Se Ra får man en inblick i hur hon även som vuxen fortfarande känner sig övergiven av sin mamma.
Serien är en kombination av melodrama, kärleksdrama och lite komedi. Titeln ”Sang Doo, Let’s go to school” syftar dels på frasen Eun Hwan brukade ropa när hon hämtade upp honom från hans hem när de vara unga och skulle gå till skolan tillsammans, och delvis att han går i skolan igen efter de återförenats.
Huvudroller:
Bi/Rain (eller Jung Ji Hoon som är hans riktiga namn) som Cha Sang Doo
Gong Hyo Jin som Chae Eun Hwan
Lee Dong Gun som Kang Min Suk
Hong Soo Hyun som Han Se Ra
Mitt omdöme
Den är ju några år gammal, men är en riktigt bra serie. Serien är bitvis ganska sorglig och deppig (melodrama), men är ändå underhållande och har en bra story. Jag vill inte avslöja för mycket, men slutet av serien är dock mindre bra tycker jag. Det är också lite ”diffust” som gör det möjligt för tittaren att själv tolka det.
En annan sak jag som jag inte gillade var att Sang Doo först kämpade för att försöka få tillbaka Eun Hwan, men när hon sedan väl började acceptera honom igen så slutade han nästan kämpa för att övervinna de problem som fanns, kändes lite konstigt. Dessutom var hans uppträdande lite för mycket ibland, speciellt när han skulle försöka vara ”rolig.”
Ytterligare en sak jag tänkte på när jag såg serien, det vara ganska ofta lite ”plötsliga” övergångar/hopp mellan de olika scenerna. Kändes ungefär som de kortat ner och klippt bort vissa scener, vet inte om det var så, men kunde varit lite ”mjukare” övergångar på vissa ställen tycker jag.
En överraskande bra serie, rekommenderas, men var beredd på att det inte är något ”glädjepiller”.
/Patrik
Soundtrack med lite klipp från serien:
