TV serie: Me too, Flower! (även kallad ”I’m A Flower, Too”)
Land: Korea
År: 2011
Antal avsnitt: 15
Sammanfattning:
Seriens fokus ligger på poliskvinnan Bong Sun och hennes relation till Jae Hee, en ung designer och en av ägarna till ett modevaruhus.
Bong Sun lever ensam i ett hus som hon tagit över från sina föräldrar. Hon har levt ensam sedan tonåren då hennes mamma övergav henne och hennes pappa för att leva med en annan man. Hennes pappa har också flyttat ifrån hemmet och startat ett nytt liv. Pappan var under hennes uppväxt en dålig mans- och fadergestalt som försummade familjen, och hon har inga lyckliga minnen som hon kan förknippa med honom. Trots det har hon gått i sin pappas fotspår och blivit polis. Hennes mål är att bli befordrad och uppnå en högre befattning än den hennes pappa lyckades uppnå. Uppväxten och ensamheten har satt sina spår och hon lider av en lättare form av depression som hon behandlar genom att besöka en psykolog.
Jae Hee designar handväskor och är en av grundarna till en modeföretag som säljer dyra märkes produkter. Han är vid relativt ung ålder redan väldigt rik. Han håller dock detta hemligt, då han inte gillar uppmärksamhet, och bara ett fåtal vet att han är en av delägarna till företaget. Som en form av ”undercover boss” tar han istället jobb som ”bilparkerare”, d.v.s. tar emot och parkerar bilar åt kunderna som besöker varuhuset. Även Jae Hee har haft en svår uppväxt där han blev föräldrar lös i tonåren och fick kämpa för att klara sig och komma till den framgångsrika position han har idag.
Varuhuset ligger nära den polisstation där Bong Sun jobbar och p.g.a. olika incidenser träffas de och börjar känna varandra. Deras bakgrund med en svårt uppväxt är en faktor som förenar dem båda. Hon vet inte dock om hans ”riktiga liv” och hans förmögenhet som han har idag. Dessutom har han ett speciellt förhållande till företagets andra grundare och delägare, Hwa Young. Hans lägenhet sitter ihop med den lägenhet där hon och hennes son bor, och han är som en pappa åt hennes son då hans riktiga pappa är död. Han ser det inte som en kärleksrelation utan han ser det som hans uppgift att beskydda och ta hand henne och pojken. Hwa Young har dock känslor för honom och blir inte glad när hon ser att Jae Hee och Bong Sun börjar komma allt närmare varandra.
I detta triangeldrama dyker också tjejen Kim Dal upp. Hon är smått fixerad i mode och märkessaker. Problemet är dock att hon själv inte har några pengar. Hennes tidigare ”pengakälla” var hennes pappa, men hans affärer som tidigare gav gott om pengar ger ej längre några pengar. Istället är hon en form av ”gold digger” som gärna dejtar rika män. Hon tjänar också extra pengar på att vara modell för ett företag som säljer kläder på internet. Hon träffar av en slump Jae Hee på en nattklubb när han är där i form av sin riktiga identitet, d.v.s. ”rik och framgångsrik”, och hon ställer genast in siktet på honom. Det visar sig senare att Kim Dal är Bong Suns styvsyster, d.v.s. dottern till Bong Suns mammas nya man.
Bong Sun och Kim Dal har inte träffats tidigare, men Bong Suns mamma ber henne att låta Kim Dal tillfället bo hos henne, då Kim Dal saknar egen bostad. Det är inte direkt syskonkärlek vid första ögonkastet om man säger så, utan deras olika personligheter går inte så bra ihop.
Upplagt för trubbel med andra ord, tre kvinnor som är ute efter samma man och med komplicerade bakgrund och förhållanden. Mitt i detta finns också Tae Hwa, Bong Suns psykolog, och vad det visar sig, är kusin till Hwa Young och kompis med Jae Hee. Och jo då, han lyckas även träffa på Kim Dal och bli bekant med henne. Han hamnar mitt i smeten utan att själv veta om kopplingarna mellan de olika personerna.
Huvudroller:
Yoon Shi Yoon som Seo Jae Hee
Lee Ji Ah som Cha Bong Sun
Han Go Eun som Park Hwa Young
Jo Min Ki som Park Tae Hwa
Seo Hyo Rim som Kim Dal
Mitt omdöme
Riktigt bra serie, ett romantisk komedi med inslag av drama och melodrama. Kanske lite upprepande och tunn story, men ändå underhållande. Båda huvudrollerna/karaktärerna Lee Ji Ah som Bong Sun och Shi Yoon som Jae Hee är bra tycker jag. Dessutom tycker jag serien har några riktigt bra sound track som passar bra för att skapa rätt stämning i serien.
Titeln är låter lite konstigt ”Jag också, blomma!”, borde väl heta ”Jag är också en blomma” kan man tycka. Titeln syftar väl på Bong Sun antar jag.
Serien blev dock inte så populär i Korea som tv bolaget hoppades på och de kortade därför ner serien med ett avsnitt, så den har bara 15 avsnitt mot det normala 16 st för denna typ av koreanska serier. Jag tycker dock serien är underskattad och är helt klart var värd att se.
/Patrik
Några klipp från serien:
