TV serie: Cinderella’s Sister
Land: Korea
År: 2010
Antal avsnitt: 20

Sammanfattning:

Som den engelska titeln på serien antyder så utger sig serien för att vara en modern variant på den klassiska Askungen sagan. Huvudpersonen inte serien är dock inte ”Askungen” utan fokuset ligger på hennes ”onda” styvsyster. Så var väl kanske tanken med serien, men man kan ta hela Askungen kopplingen med en liten nypa salt och mest se det som en titel som låter ganska bra och lockande.

I handlingens centrum finns Eun-jo, ”styvsystern”. Eun-jo har vuxit upp tillsammans med sin ensamstående mamma. En mamma som kallar sin egen dotter ”crazy bitch”. Mamman har under Eun-jos uppväxt alltid hoppat från man till man i sin jakt efter män som kan försörja henne. De ständigt nya männen, skammen för mammans beteende och den allmänt otrygga uppväxten, har i kombination med att mamman har en känslokall attityd mot sin dotter, medfört att Eun-jo utvecklad en mörk personlighet. Hon har, i alla fall utåt sett, en känslokall utstrålning och en synisk syn på livet. Skratten är långt bort, depression och förtvivlan lurar runt hörnet.

Hennes blivandet styvsyster, Hyu-sun eller seriens ”Askungen”, är i stort sett raka motsatsen. Trots att hennes mamma är död, har hon haft en bra uppväxt och lever i ett relativt välbärgat hem då familjen äger ett mindre bryggeri . Hon är enda barnet, hon har en underbar pappa som ger henne all uppmärksamhet och hon är allmänt bortskämd. Hyu-sun har ständigt glatt humör, ett leende på läpparna och en allmän positiv syn på sin omgivning. Hennes trygga miljö har dock också gjort henne en aningen naiv och godtrogen då hon tror gott om alla.

När Eun-jos mamma har träffat Hyu-suns pappa och han blivit hennes nya mål att ”erövra”, drar hon nytta av Hyo-sun genom att visa henne omtanke och närhet som en mamma för att på så vis också få pappans gillande. Hyu-sun blir överlycklig över att få en mamma och en syster. Eun-jo är dock allt annat en glad över att mamman skaffat ytterligare en ny man. Hon vet mammans motiv till förhållandet är pengar, inte kärlek. Hon vet också hur det brukar sluta och att det bara är en tidsfråga innan mammans förhållandet kommer ta slut och att de kommer bli utkastade från det nya hemmet igen.

Så småningom upptäcker hon dock att det nya hemmet innehåller två ljuspunkter. Dels är det hennes nya styvpappa, även om hon inte vill kalla honom för ”pappa” då hon ständigt brukar få nya ”pappor”, som ger henne omtanke och värme, något hon saknat i sitt liv. Ljuspunkt nummer två kommer i form av Ki-hoon, ”prinsen” om man ska dra en parallell till askungen. Ki-hoon jobbar på gårdens bryggeri och han får i uppgift av pappan att ge Eun-jo extra lektioner då Eun-jo tidigare inte haft möjligheter att gå i skolan som ”normala” barn. Trots den bristande skolgången är Eun-jo smart och har lätt att lära sig. Allt eftersom börjar deras förhållande ta de första stegen mot ett kärleksförhållande.

Eun-jos ljuspunkter är dock samtidigt det som orsakar spänningar i hennes förhållande till hennes styvsyster. Ki-hoon är nämligen också sedan länge Hyn-suns tonårsförälskelse, och hon blir inte glad när hon upptäcker att han bara har ögonen för Eun-jo och att även andra killar verkar föredra hennes nya syster istället för henne. Hon börjar också successivt få prestationsångest då Eun-jo skaffar sig bra utbildning och blir en viktig medarbetare åt pappan i driften familjeföretaget. Hyn-sun som var van vid att få pappans hela uppmärksamhet själv måste nu dela den med sin nya och tillsynes mer kapabla syster. Samtidigt behandlar mamman sin styvdotter Hyo-sun bättre en sin egen biologiska dotter, vilket också orsakar avunsjuka hos Eun-jo mot Hyo-sun.

Serien börjar när de två systrarna är i tonåren, Eun-jo är 18 och Hyo-sun ca 14-15 år. Efter fyra avsnitt hoppar sedan serien åtta år framåt i serien, då de är ca 26 respektive 22 år gamla. Huvuddelen av serien utspelar sig alltså i denna ”vuxenfas” av serien, den första delen av serien lägger bakgrunden för resten av serien.

Trots att Eun-jos fått ett hem och liv som är tryggare än det någonsin varit så har hon kvar sin kalla personlighet och gamla problem fortsätter att förfölja henne. Hennes förhållande till sin styvsyster är fortsatt ansträngt, innerst inne tycker hon om både sin syster och sin styvpappa, hon saknar dock förmågan att visa det öppet. Hennes lite kalla och ibland ”bitchiga” still mot sin syster är också ett sett för att försöka få Hyo-sun att vakna upp hur hennes lite barnsliga och naiva personlighet, ”dags att växa upp”.

Nya problem tonar också upp sig då konkurrenter till familjens bryggeriföretag använder sig av delvis smutsiga metoder för att försöka ta över företaget. Med hjälp av Eun-jos yrkesskicklighet och Hyu-suns sociala förmåga måste de försöka rädda familjeföretaget. Samtidigt måste Eun-jo fortsätta att kämpa med sitt förflutna och det fortsatt dåliga förhållandet med sin mamma samt skammen över hennes beteende, ”jag kommer få brinna i helvetet för din skull mamma”.

Huvudroller och stora biroller

Moon Geun Young som Song Eun Jo
Seo Woo som Goo Hyo Sun
Chun Jung Myung som Hong Ki Hoon

Lee Mi Sook som Song Kang Sook (”mamman”)
Kim Gab Soo som Goo Dae Sung (”pappan”)
Taecyeon som Han Jung Woo

Mitt omdöme

Det första jag måste säga, frånsett att det är en väldigt bra serie, är att Moon Geun-youngs skådespeleri i huvudrollen som Eun-jo är av absolut toppklass. Bara det är nästa anledning nog att se serien. Man får verkligen medkänsla för hennes karaktär och det är otroligt viktigt i ett melodrama som det här serien är. Överlag är det bra skådespelare tycker jag, även om man kan reta sig lite på Seo Woos (Hyo-sun) överdrivet barnsliga utseende.

Jag vet att serien fått lite blandade betyg och att många tycker att första delen av serien är klart bäst, och jag kan delvis hålla med om det. Jag tycker dock serien är underhållande i princip hela tiden, även om andra halvan kanske är lite utdragen och något avsnitt för långt. Ska jag klaga på något är det väl att jag tycker att de kanske kunde haft ytterligare lite större fokus på förhållandet mellan systrarna, fler och kanske längre scener tillsammans skulle inte skadat tycker jag personligen.

Jag fördrar vanligtvis romantiska komedier som kan ha inslag av melodrama, jämfört med rena melodramer, men kan också gilla dessa om det är utformade så man får medkänsla för huvudrollens karaktär som i denna serie. Om ni tycker att melodrama filmer kan vara underhållande rekommenderar jag denna serie, ogillar ni den typen av filmer bör ni också undvika denna serie. 🙂

Slutligen en video med lite blandade klipp:

(lite spoiler varning)

/Patrik